besviken.
Jag är besviken på dig. Bara så du vet.
G L A D !
Just nu är jag så glad att jag inte vet var jag ska ta vägen! S.å.j.ä.v.l.a.s.k.ö.n.t.
Det var ett tag sedan jag var så extremt glad... Inte för att jag inte har varit glad, det har jag, bara inte så här glad.
Jag kan faktiskt släppa allt, vara mig själv, göra något som jag tycker är viktigt. Prata. Säga vad jag tycker. Brinna för något, och göra något åt det jag inte tycker är bra.
Där fick du se den riktiga Hanna. Under några minuter var jag där. Utan att hindras av något, varken mig själv eller något/någon runt mig. Jag stod för något jag tycker, berättade det, sa det högt & tydligt. Jag gjorde något som jag tror på. Dessutom lyssnade du på mig. Visst, det var antagligen för att jag faktiskt, för en gångs skull, var högljudd, men ändå. Jag fick dig att lyssna på mig. Kanske ska börja vara högljudd jämt, så folk lyssnar. Eller hitta fler saker som jag blir så motiverad för att göra. För då kommer självsäkerheten och förmågan att argumentera för min åsikt automatiskt.
Det var ett tag sedan jag var så extremt glad... Inte för att jag inte har varit glad, det har jag, bara inte så här glad.
Jag kan faktiskt släppa allt, vara mig själv, göra något som jag tycker är viktigt. Prata. Säga vad jag tycker. Brinna för något, och göra något åt det jag inte tycker är bra.
Där fick du se den riktiga Hanna. Under några minuter var jag där. Utan att hindras av något, varken mig själv eller något/någon runt mig. Jag stod för något jag tycker, berättade det, sa det högt & tydligt. Jag gjorde något som jag tror på. Dessutom lyssnade du på mig. Visst, det var antagligen för att jag faktiskt, för en gångs skull, var högljudd, men ändå. Jag fick dig att lyssna på mig. Kanske ska börja vara högljudd jämt, så folk lyssnar. Eller hitta fler saker som jag blir så motiverad för att göra. För då kommer självsäkerheten och förmågan att argumentera för min åsikt automatiskt.
Ångest.
Jag är inte mig själv idag.
Ska jag säga att vi hörs senare, bara för att?
decisions, decisions.
Jag gillar inte att ta beslut. Undviker det ofta så länge som möjligt, och försöker få någon annan att ta beslutet åt mig.
Men den här gången har jag tagit ett beslut. Själv.
Antagligen ett dåligt beslut.
Men who cares? It's still a decision.
Framsteg, eller?
Ni kommer inte gilla det, men det är inte heller meningen. Jag gör det för att försvara mig själv. Jag bygger upp muren runt mig igen. Den som jag släppte taget om för ett år sedan, för att jag trodde att det var den som skapade alla mina problem. Så enkelt var det inte. Är något någonsin enkelt?
Så nu väljer jag, medvetet, att bygga upp en mur igen. Ingen ska få veta vad jag tänker. De ska bara se ytan, den perfekta ytan som jag har jobbat så länge för att kunna ta fram. Ordentlig tjej som aldrig skulle göra något dumt. Jag behöver ingen hjälp. Jag klarar mig själv. Det kommer bli värre, jag vet, men i längden måste det också bli bättre. Jag kommer bli starkare. Kanske inte gladare, men starkare. Jag har klarat det förut. Nu ska jag bara bygga upp allt igen så jag kan klara det igen.
Ni hör själva. Jag kommer aldrig klara det här. Men jag ska i alla fall klara det utan er. Det måste vara så jävla hemskt att hela tiden behöva hjälpa mig, prata med mig, se att jag mår dåligt och känna sig tvungen att hjälpa till. Ni är fan värda att slippa det nu. Hoppas att ni förstår att jag gör det både för er och för mig själv, men for once framförallt för min egen skull.
Ni har varit fantastiska, jag hade aldrig överlevt utan er, men någon gång måste man släppa taget. Oavsett hur jobbigt det är.
