c
Jag hatar verkligen att jag inte klarar av sånt här... jag borde ju göra det, kan man tycka. Speciellt eftersom det är så många som bryr sig om mig & hjälper mig om det behövs. Det hjälpte inte idag. Eller jo, det hjälpte lite. Jag är gladare. Det känns nog lite bättre, nu när jag känner efter. Precis då kändes det inte bättre, men nu ... jag blev glad! :D
Du är så snäll mot mig exakt hela tiden. Jag har aldrig vågat eller lyckats med att säga det till dig, men det betyder så mycket! Kommer du ihåg den gången när du lyssnade på mig i nästan en timme? Och när du hjälpte mig att fixa en tid till kuratorn? Och igår, och alla dagar som har varit som igår. Så himla schysst är du, hela tiden!
Tack för all hjälp. Både idag och tidigare!
grupparbete.
Jag har kommit på att jag inte gillar grupparbeten. Antingen lyssnar folk inte på mig, eller så gör dom det och så säger jag något konstigt. Eller så orkar jag inte anstränga mig för att folk ska lyssna.
Aja, jag borde inte blogga nu. Vi hörs senare! :)
.
snälla, hjälp mig.
Skola.
Om några timmar går jag till skolan. Jag ser verkligen fram emot det! Jag vet att jag är lite udda, men jag har längtat till att få gå till skolan igen sedan fredag eftermiddag. Jag vill visa att jag är annorlunda! Nu vet jag hur jag får fram den positiva känslan som jag verkligen behöver! Och då kommer det säkert lösa sig! Då kan jag visa vem jag är, den jag har lyckats vara en hel termin. Den här veckan har det mest känts som att jag är tillbaka där jag var för ett år sedan, efter lite saker som hände förra veckan, men nu är jag mig själv igen. Det vill jag visa, nu, så snabbt som möjligt!
det blev bra till slut :)
jag var väldigt ledsen igår. eller jag vet inte ens om jag kan säga att jag var ledsen. jag var bara helt ... borta typ. jag tänkte inte. jag gjorde inget. först stod jag stilla, sedan försökte jag få bort den jobbiga känslan och gick en bit. efter det kunde jag inte stanna. jag bara fortsatte gå rakt fram. funderade på att svänga och ta en genväg, men när jag nästan hade tänkt klart på det var jag redan en bit därifrån. vilket nog var poängen med att tänka långsamt, så jag skulle slippa ta ett beslut.
men sedan hände det något. jag vet inte vad, men något som fick mig att börja tänka igen. det var ju inte sån jag skulle vara. jag skulle ju visa att jag faktiskt har förändrats. för det har jag. jag skulle vara mig själv, jag skulle vara glad. och framförallt så skulle jag inte göra någon ledsen eller orolig. Och jag tror att jag lyckades med det. Jag blev jätteglad.
Och ett "tack" som jag lyckades säga gjorde mig ännu gladare. Förhoppningsvis gjorde det någon annan glad också. Och jag tror att hon blev glad när hon såg att jag var gladare också.
Så när jag gick hem var jag otroligt glad! Så glad har jag inte varit sedan ... oj, i torsdags ... men innan det var det ett tag sedan. (fail, hanna...)
Och till er som hjälpte mig:
Tack så jättemycket! Det betyder så otroligt mycket!
Och till en av er, som jag skrev till igår: Ett ord jag letade efter men inte hittade var klok. Det låter lite töntigt, men du är otroligt klok! Och tack, igen!
Och ja, jag vet att jag har börjat överdosera ordet "otroligt", men det är faktiskt användbart. :)
I'm back! :D
Nu är jag tillbaka, på riktigt. Den riktiga Hanna. Glada Hanna. Inte Hanna som missar lektioner, gråter 24/7, och sitter och lyssnar på musik så ofta som möjligt för att orka fortsätta. Jag är tillbaka, jag är glad, och tänker inte låta något förstöra för mig. Nu ska det fan fortsätta så här! :D
Och till dig, om jag har velat/vågat visa det här för dig, vill jag bara säga att du är så otroligt schysst! Så otroligt schysst, rolig & omtänksam!
Tack så jättemycket för all hjälp jag har fått, speciellt idag!
Easier to Run
Att jag har satt på Easier to Run med Linkin Park på repeat på spotify och lyssnat på den i princip hela dagen, förklarar väl ungefär hur positiv jag är idag...
Men det var faktiskt något som gjorde mig glad. Eller någon, rättare sagt. Riktigt glad. Att jag sedan förstörde det och var tvungen att lyssna på Easier to Run jättehögt en låång stund är en annan historia.
Det går ju bra.
Not. Det går fan riktigt jävla dåligt. Jag har varit här i en timme, och jag har fan redan missat en hel lektion, hunnit vara inne på facebook, kolla alla andra sidor jag brukar vara inne på och skriva nån jättelång text. Och så har jag hunnit med att bara vara i vägen för alla en stund också. Gråtit har jag gjort också.
vad fan ska jag göra? Jag lyckas fan inte med någonting. FAN!
Det är skola imorgon.
Jag vill inte. Ni fattar inte hur nervös jag är! Jag har inte varit i skolan på 4 veckor, och det känns inte bra att gå tillbaka. Eller jag vill vara där, men jag vågar inte. Tänk om det inte blir som jag har tänkt mig, jag klarar inte av att inte ha några förväntningar alls. Det går bara inte att låta det bli som det blir när jag vet att jag vill göra så himla mycket. Och det kommer inte vara likadant som förra terminen. Verkligen inte. Jag tror att det kan bli bra, men efter idag... hur fan ska jag klara en hel skoldag, som antagligen är full med besvikelser? Eller ja, det blir ju ofta så.
jagvillintejagvillintejagvillinte.
Hjälp mig.
