det blev bra till slut :)
jag var väldigt ledsen igår. eller jag vet inte ens om jag kan säga att jag var ledsen. jag var bara helt ... borta typ. jag tänkte inte. jag gjorde inget. först stod jag stilla, sedan försökte jag få bort den jobbiga känslan och gick en bit. efter det kunde jag inte stanna. jag bara fortsatte gå rakt fram. funderade på att svänga och ta en genväg, men när jag nästan hade tänkt klart på det var jag redan en bit därifrån. vilket nog var poängen med att tänka långsamt, så jag skulle slippa ta ett beslut.
men sedan hände det något. jag vet inte vad, men något som fick mig att börja tänka igen. det var ju inte sån jag skulle vara. jag skulle ju visa att jag faktiskt har förändrats. för det har jag. jag skulle vara mig själv, jag skulle vara glad. och framförallt så skulle jag inte göra någon ledsen eller orolig. Och jag tror att jag lyckades med det. Jag blev jätteglad.
Och ett "tack" som jag lyckades säga gjorde mig ännu gladare. Förhoppningsvis gjorde det någon annan glad också. Och jag tror att hon blev glad när hon såg att jag var gladare också.
Så när jag gick hem var jag otroligt glad! Så glad har jag inte varit sedan ... oj, i torsdags ... men innan det var det ett tag sedan. (fail, hanna...)
Och till er som hjälpte mig:
Tack så jättemycket! Det betyder så otroligt mycket!
Och till en av er, som jag skrev till igår: Ett ord jag letade efter men inte hittade var klok. Det låter lite töntigt, men du är otroligt klok! Och tack, igen!
Och ja, jag vet att jag har börjat överdosera ordet "otroligt", men det är faktiskt användbart. :)
Kommentarer
Trackback
